Bostadspolitiska klargöranden i Solna

Sara och jag har tagit del av byggutvecklingen genom länsstyrelsens rapport Uppföljning av bostadsbyggandet (2015:7). Vi fann då att äganderätterna(småhus) som färdigställs mellan 2010-2013 var fler än hyresrätterna. 88 äganderätter mot 84 hyresbostäder, men förför allt att det ensidigt byggdes bostadsrätter, nämligen 306 i snitt per år. Det motsvarar närmare 80 %.

Vi har därför skrivit en interpellation om kollektivhus för att dels öka mångfalden av upplåtelseformer (det finns inget kollektivhus i Solna idag) och dels efter det att vi funnit en intressegrupp i Solna och Sundbyberg som väckt intresse för just kollektivhus. Kollektiv hus är främst ett storstadsfenomen och det är vanligt i både Stockholm, Göteborg och Malmö. SVT har 2012 även lyft upp frågan om att allt fler vill bo i kollektivhus.

Debatten havererade rätt snabbt – tyvärr.

Vi inledde med en historisk tillbakablick med arkitekten Albin Stark. Stark har dels lagt första stadsplanen för Skytteholm 1948 tillsammans med Alvar Alto samt har bygga flera andra hus i Solna på såväl Enköpingsvägen som Hagavägen. Han ritade även det klassiska YK-huset på gärdet. Ett av de första kollektivhusen som blev en succé och som främst byggdes för akademikerpar där båda i familjen skulle jobba.

Vi lyfte även upp byggemenskaper som ett alternativ där man går samman och bygger hus tillsammans. En trend som är tydlig i Tyskland, men som även är en växande rörelse i Sverige.

Vi påpekade även att vi på kommunstyrelsen samma kväll tagit beslut om ca 1400 bostäder där samtliga var bostadsrätter med undantag för ett trygghetsboende i Bergshamra. Målet i Solna är att bygga runt 800 bostäder per år.

Från moderaterna kom i debatten flera intressanta klargöranden. Vi fick bl.a. lära oss:

• att kollektivhus var utopier och snudd på 5-års plan.
• Det framfördes även att man från stadens sida skulle vara mycket försiktig med att styra.
• Moderaterna bygger de hus man vill ha.
• Det mest häpnadsväckande var nog att de som idag står i bostadskön för hyresrätter minsann har tak över huvudet. Här tycks man blunda rejält för den brutala andrahandsmarknad som många unga hänvisas till och gör narr för att man är låst i kontrakt och inte kan flytta in omedelbart och med en underton om att dessa personer inte är bostadslösa.
• Vi fick även lära oss att politiker inte ska styra eller bestämma.

Att politiken försöker hitta stöd för ståndpunkter via forskningen är vanligt. I debatten lyftes just ett sådant perspektiv, där vi fick höra att slutsatsen skulle vara att bristen på bostäder beror på att politiker styr för mycket. Men detta var ett genmäle  i debatten från andra  forskare som kom fram till följande slutsats:

Vår slutsats är att politikerna måste återta kontrollen över allmännyttan och använda den som ett redskap för att motverka bostadsspekulationens socialt söndrande och orättvisa effekter. Dessutom behövs en kraftfull nationell bostadspolitik som bland annat med lagstiftningens hjälp stärker hyresgästers rättigheter och inflytande. Svenska forskare har i flera år pekat på att vi står på tröskeln till en bostadssocial katastrof. När ska politikerna inse att denna inte kan undvikas enbart med stimulansåtgärder för bostadsbyggande?

 Ta gärna del av dessa två debattartiklar, dels om att politiken måste ta ansvar och genmälet om att politiken bör styra mindre. Men konstateras kan att det inte finns något entydigt forskningsstöd för minskad politisk styrning, utan att det främst är moderaternas syn.

Vi tror alltjämt på ett Solna för alla och då behövs det fler upplåtelseformer. Vårt krav är att 50 % ska vara hyresrätter, men vi vill på inget vis sätts stopp för bostadsrätter, samt att vi gärna ser andra upplåtelseformer som t.ex. kollektivhus eller byggemenskaper. Mångfald berikar – det gör inte enfald.

Arne Öberg (S) Oppositionsråd i Solna