Samuel skriver om sin stadshuspraktik.

Hej! Mitt namn är Samuel Eriksson Dahlberg och under fyra dagar fick jag praktisera hos Arne och Sara. Jag är själv mycket politiskt intresserad och det verkade oerhört intressant att välja politiker som karriärval, så jag bestämde mig för att helt enkelt prova på det!

Det första intrycket jag fick var att man jobbar i ett högt tempo, och det gäller att konstant hålla fokus för att fullt förstå sammanhanget. Bl.a. redovisade barn- och utbildningsförvaltningen, socialförvaltningen, stadsledningen och kulturskolan sina verksamheter och utmaningar vilket krävde mycket energi för att begripa och kunna ställa följdfrågor, samtidigt som det var oerhört intressant. Något annat du märker fort är hur passionerade många är i sina områden. Jag har mött ett flertal personer som jobbat med samma sak i minst 30 år, och fortfarande brinner för det lika mycket som första dagen dem började. Det tycker jag är otroligt häftigt, att ens passion i livet även är sitt yrke.

Det mest intressant jag gjorde under veckan inträffade faktiskt första dagen, när jag fick vara med och se på kommunfullmäktige. Det var mycket intressant att få se beslut tas och debatter ”live”. Återigen speglades passionen jag nämnde tidigare här, man kämpade verkligen för sin sak.

Det i särklass roligaste besöket var hos Lagardèré på Friends Arena. Bortsett från en intressant diskussion i VIP-loungen fick vi en rundvisning där vi bl.a. fick se Svenska fotbollslandslagets omklädningsrum. Det var en otroligt häftig upplevelse.

Det mest gripande besöket var när jag och Arne åt lunch på Östervägens allaktivitetshus. Det öppnades av två fantastiska kvinnor, Nina och Madeleine, och dem driver ett aktivitetshus för personer med psykisk ohälsa där man kan få teknisk hjälp, träna, gå kurser, äta, baka, läsa m.m. Ett otroligt osjälviskt initiativ som betyder väldigt mycket för många personer som jag kan varmt rekommendera till precis vem som helst.

Sist och slutligen tycker jag att min erfarenhet av ett kommunalpolitiskt jobb är ett högt tempo, fast med väldigt många intressanta, roliga och gripande delar som ger mig en djup förståelse till varför man stannar i 35 år.

Tack för min praktikplats // Samuel Eriksson Dahlberg